Kan vi bedöma den 7 oktober efter nästan tre år?

Kan vi bedöma den 7 oktober efter nästan tre år?

Det är svårt att bedöma en strid medan vi fortfarande befinner oss mitt i den. Detta är ingen vanlig strid, utan den kan beskrivas som en jordbävning som skakade hela världen.

Detta uttryck är ingen överdrift, och jag ska förklara varför jag har valt att beskriva händelsen på detta sätt.

Innan vi bedömer den 7 oktober måste vi kort redogöra för de direkta orsakerna till att den 7 oktober inträffade.

För det första beskrevs Gaza, och beskrivs fortfarande, som ett stort öppet fängelse, där ockupationsmakten kontrollerade hur många kalorier som fick föras in i området mellan 2007 och 2023. Alla försök från motståndet att finna en politisk utväg misslyckades, liksom det fredliga motstånd som ägde rum i Gaza genom de stora återvändandemarscherna.

Bland de viktigaste orsakerna till den 7 oktober finns arvet efter de misslyckade eftergifterna, som följdes av Abrahamavtalen. Ännu allvarligare var den omfattande saudiska normaliseringsvågen tillsammans med 19 arabiska och muslimska länder.

Vi talar här om en arabisk och islamisk normalisering som skulle göra slut på Palestinafrågan och motståndet i regionen, med Hamas i första ledet, samt undanröja varje form av motstånd i Palestina. Det skulle innebära att Palestinafrågan avslutades för alltid.

Det finns också andra orsaker som inte är mindre viktiga, såsom ockupationen av det som återstår av Jerusalem och Västbanken, som långsamt håller på att dö.

Jag vill inte gå in på detaljer, eftersom varje punkt kräver en egen artikel med alla sina detaljer och förgreningar. Jag kommer därför endast att presentera dem kortfattat och översiktligt.

Vad hade hänt om den 7 oktober aldrig hade ägt rum?

Scenariot hade i korthet sett ut så här:

För det första: En fullständig normalisering mellan samtliga arabiska och muslimska länder och den sionistiska entiteten under de kommande åren.

För det andra: En ockupation av östra Jerusalem och dess annektering till entiteten, samt en omvandling av Västbanken från ett område med begränsat självstyre till självstyrande kommuner underställda ockupationsmakten.

För det tredje: Ett angrepp mot motståndet i Gaza, eftersom det skulle vara det främsta hindret för normaliseringsprojektet med den sionistiska entiteten. Målet skulle vara att göra slut på idén om motstånd i regionen, inklusive i Libanon.

Vad förväntade sig motståndet i Gaza, lett av Hamas, av operationen Al-Aqsa-floden?

Motståndsledningen inom Hamas hade inte föreställningen att hela Palestina, eller ens området runt Gaza, skulle befrias den dagen. Tanken var i stället att Al-Aqsa-floden skulle bli den gnista som skapade en folklig rörelse och ett folkligt motstånd för Palestinas befrielse.

Detta framgick tydligt av den första uppmaningen från Mohammed Deif, överbefälhavare för al-Qassam-styrkorna, den 7 oktober. Uppmaningen riktades till folket på Västbanken, inne i 1948 års områden och i Jerusalem. De svarade inte på uppmaningen och förlorade en historisk möjlighet att bidra till Palestinas befrielse. Men det kommer att bli en ny konfrontation, och den ligger mycket nära.

Förhoppningen om att Al-Aqsa-floden skulle utvecklas till ett befrielseprojekt i samtliga palestinska städer begränsades i stället till en militär operation enbart i Gaza och en fångutväxling. Detta gäller på det palestinska planet.

När det gäller motståndet i Libanon fanns det stora förhoppningar om att det skulle gå in i striden med full kraft och ta chansen att befria de återstående ockuperade libanesiska byarna, knäcka fiendens styrka i norra Palestina och lätta på trycket mot Gaza.

Men det som hände var att Hizbollah gick in i striden mycket försiktigt, trots att det redan framgick av uttalanden från den sionistiska arméns ledare att de betraktade Hizbollah som ett betydligt större hot än Hamas och motståndet i Gaza. Detta uttalande kom bara tre dagar efter den 7 oktober.

Tyvärr levde stödfrontens insats inte upp till förväntningarna. Även Hizbollah förlorade den historiska möjligheten, precis som folket på Västbanken och inne i 1948 års områden. Förväntningen var åtminstone att Hizbollah skulle angripa de militära flygplatserna i norra Palestina. Detta stod i skarp kontrast till huthierna, som gick in i striden med all sin kraft och sina begränsade resurser, bland annat genom att stänga Bab al-Mandab.

Detta gjorde det möjligt för den sionistiska entiteten att isolera och angripa varje front för sig, med all respekt och uppskattning för Hizbollahs insatser och förlusten av organisationens främsta ledare under detta krig.

Den sionistiska entitetens huvudsakliga och grundläggande mål var emellertid att bekämpa oss i följd och inte samtidigt – alltså att bekämpa oss en i taget och isolera varje front för sig.

Personsökarattacken visade dock att den sionistiska entiteten redan planerade en omfattande operation mot Hizbollah och att Hamas inledde kriget innan entiteten hann inleda sitt krig mot motståndet i Libanon och Palestina.

Hamas ville att operationen Al-Aqsa-floden skulle vara den utlösande detonatorn, följd av flera explosioner och folkliga uppror i regionen för Palestinas befrielse. Men det som hände var att floden förvandlades till en jordbävning som skakade hela världen.

Hur kunde detta ske?

Världens folk har minnen som faller i glömska tills en liknande händelse påminner dem om något som tidigare har inträffat i historien.

Fyrahundra år av kolonialism och massakrer – från den portugisiska, spanska, nederländska och belgiska kolonialismen till den brittiska och slutligen den amerikanska – koncentrerades genom massakrerna i Gaza till två år.

Brända människor, svält, kollektiv bestraffning och dagliga massakrer – hela världen bevittnade detta i hög upplösning på sina mobiltelefoner. För de folk som själva har lidit under kolonialismen blev detta en civilisationschock, särskilt när den västerländska civilisationens ledande företrädare snabbt förnekade det som skedde och försökte övertyga alla om den vackra bilden av mänskliga rättigheter, internationell rätt och allas likhet inför lagen.

Dessa länder försåg ockupationsmakten med vapen och ammunition. Enligt brottslingen Netanyahus eget erkännande tog ockupationsmaktens ammunition slut redan trettio dagar efter krigets början. Det var då västländerna började bidra direkt till massakrerna i Gaza.

Detta var en av de främsta orsakerna till upproret på gatorna i väst. Vi såg miljonprotester i flera amerikanska städer och i London, liksom enorma demonstrationer i de flesta europeiska städer.

Omfattningen av dödandet, brutaliteten och förstörelsen påminde världens folk om en historia som västvärldens regeringar hade försökt utplåna eller få människor att glömma. Därför är det de folk som själva har gått igenom liknande erfarenheter som tydligast känner omfattningen av lidandet. De närmaste exemplen är det bosniska folket samt folken i Sydamerika och Afrika.

Därför kallade jag Al-Aqsa-floden för jordbävningen som skakade hela världen. Den blev den sista spiken i kistan för sammanbrottet av den västerländska civilisationens värderingar och avslöjade dess hyckleri och falskhet.

Det vi bevittnar i dag är inte bara en ny internationell ordning som håller på att växa fram, utan slutet på en hel civilisationscykel.

Kan vi bedöma om den 7 oktober lyckades eller misslyckades?

Som jag tidigare nämnde är det svårt att döma nu, medan vi fortfarande befinner oss mitt i striden. Men det finns många tecken som inte kan ignoreras.

Ja, förlusten har varit enorm. Varje droppe blod från vårt folk i Gaza är värd hela världen och allt som finns i den. Offren är våra syskon och vår familj. De är inte bara siffror, utan människor – barn, kvinnor, fäder och mödrar.

Över 73 000 människor har dödats, mer än 90% av Gaza har förstörts och över två miljoner människor lider på grund av den kvävande belägringen av hela området. Större delen av Gazas befolkning lever nu i tält som varken skyddar mot värmen eller kylan.

Trots all denna smärta och allt detta lidande har Gazabornas ståndaktighet förändrat världen. Genom deras heroiska uthållighet efter den 7 oktober har Palestina blivit den mest framträdande frågan i världen, och den palestinska flaggan har blivit en av de mest efterfrågade flaggorna globalt.

En aktuell analys av Etsy-marknaden visar omkring 450 000 sökningar per månad efter uttrycket ”Palestinas flagga”, samtidigt som försäljningen av palestinasjalar har ökat med 75 procent.

Detta visar att majoriteten av världens folk har börjat stödja Palestina och det palestinska motståndet.

När världens gator reser sig, när de mest kända universiteten i världen blir centrum för protestläger och när majoriteten av världens ungdomar stöder Palestinafrågan och motståndet, då bevittnar vi en grundläggande och fullständig förändring av det kollektiva medvetandet hos världens folk.

Människans största och farligaste fiende är hennes eget sinne. Detsamma gäller stater.

När arrogans och kriminalitet får styra dömer den sionistiska entiteten sig själv till undergång. Den har följt brutalitetens och brottslighetens väg ända sedan den grundades, och dess brott, barbari och brott mot mänskligheten har eskalerat genom de senaste massakrerna i Gaza.

Gnistan från den 7 oktober lyckades locka fram detta sionistiska monster ur dess grotta och ut i offentligheten. Nu känner alla till den ockuperande entitetens verkliga ansikte. Den har återigen bevisat för världen att det palestinska folket har varit regionens försvarsmur.

Den brutala sionistiska entiteten har blivit ett hot mot regionens folk, inte bara mot Palestinas närmaste grannländer – Libanon, Syrien, Jordanien och Egypten – utan också mot den nationella säkerheten i många andra länder, såsom Iran och Pakistan. Detta gäller till och med Turkiet, som fram till ganska nyligen var allierat med denna entitet.

Entiteten har nu blivit ett hot mot Turkiets nationella säkerhet. Detta innebär en grundläggande förändring av synen på nationell säkerhet i regionen. På grund av detta har normaliseringsprojektet i regionen för närvarande upphört.

Gnistan från den 7 oktober lyckades också avslöja de arabiska regeringarnas falskhet, hyckleri och kollaboration – från Egypten och Jordanien till Gulfstaterna.

Inte ens de största pessimisterna kunde föreställa sig att det skulle vara de arabiska regeringarna som hjälpte den sionistiska entiteten. Det var regeringarna i Egypten och Jordanien som skärpte belägringen av Gaza, samtidigt som de underlättade transporterna av olja och livsmedel till den sionistiska entiteten.

Ja, smärtan är stor och katastrofen är enorm. Bilderna från Gaza bränner våra hjärtan och själar. Gazas folk – dess barn, kvinnor och äldre – betalar priset för befrielsen, inte bara för Palestina. De betalar priset för hela mänsklighetens befrielse från det koloniala och imperialistiska system som finns i världen och som har avslöjat demokratins falskhet genom att slå ned protester i många europeiska länder och i USA. Vi har alla sett de metoder av förtryck och kriminalisering som de har använt. Det smärtsamma är att Gaza ensamt betalar den största delen av detta pris.

Som vi alla vet har befrielsen ett pris, och Gaza har betalat dyrt och offrat det mest värdefulla för friheten.

Den röda friheten har en port,
som varje blodbestänkt hand knackar på.

Historien har lärt oss att ockupationen kommer att upphöra, oavsett hur länge den varar och hur mäktig den blir. Jorden förkastar sina ockupanter. Vi kämpar på vår egen mark.

Vi är Palestina – dess himmel, luft, hav och sand. Vi kommer inte att ge upp ett enda sandkorn.

Ockupationen kommer att upphöra, och det kommer att ske mycket snart.

Därför får vi inte förtvivla. Vi måste fortsätta den folkliga rörelsen över hela världen. Vi måste befria oss själva för att kunna befria Palestina från denna korrupta världsordning och från dessa Epstein-regeringar.

Leve ett fritt och stolt Palestina!

Leve det väpnade motståndet! Ned med den globala sionismen och sionismens hundar bland de arabiska härskarna och Abbas!

هل يمكننا أن نحكم على 7 أكتوبر بعد تقريبا ثلاث سنوات؟

من الصعب الحكم على المعركة ونحن في منتصفها. هذه ليست معركة عادية، بل يمكن أن نصفها كزلزال هزّ الكرة الأرضية.

هذا التعبير ليس فيه مبالغة، وسأشرح لماذا وصفته بهذا التعبير.

قبل الحكم على 7 أكتوبر، يجب علينا أن نعرض بشكل سريع لماذا حدث 7 أكتوبر بشكل موضعي.

أولًا، كانت ولا تزال غزة تُوصف بالسجن الكبير المفتوح، حيث كان الاحتلال يتحكم بعدد السعرات الحرارية التي تدخل إلى القطاع منذ عام 2007 إلى عام 2023. كما فشلت كل محاولات المقاومة في إيجاد أي مخرج سياسي، أو حتى المقاومة السلمية التي شهدها القطاع عن طريق مسيرات العودة الكبرى.

تعتبر من أهم الأسباب لحدوث 7 أكتوبر إرث التنازلات الفاشلة، والتي تبعتها الاتفاقيات الإبراهيمية، والأخطر من ذلك كله الانجراف الأكبر في التطبيع السعودي الجارف مع 19 دولة عربية ومسلمة.

ونحن هنا نتحدث عن تطبيع عربي إسلامي سينهي قضية فلسطين وحالة المقاومة في المنطقة، وأولها حماس، وإنهاء وجود أي مقاومة في فلسطين، الذي يعني إنهاء القضية الفلسطينية إلى الأبد.

وهناك أسباب لا تقل أهمية، مثل احتلال باقي القدس والضفة الغربية التي تموت ببطء شديد.

لا أريد الدخول في التفاصيل، لأن كل نقطة بحاجة إلى مقال كامل بتفاصيلها وتشعباتها، ولكن سأعرضها بشكل سريع وتوضيحي.

ماذا لو لم يحدث 7 أكتوبر؟

سيكون السيناريو كالتالي باختصار:

أولًا: تطبيع كامل من كل الدول العربية والإسلامية مع الكيان الصهيوني خلال السنوات القليلة القادمة.

ثانيًا: احتلال القدس بقسمها الشرقي وضمها إلى الكيان، وتحويل الضفة الغربية من منطقة حكم شبه ذاتي إلى بلديات حكم ذاتي تابعة للاحتلال.

ثالثًا: الهجوم على المقاومة في غزة، لأنها ستكون العقبة الأولى أمام مشروع التطبيع مع الكيان الصهيوني، لإنهاء فكرة المقاومة في المنطقة، وفي لبنان.

ماذا كانت تتوقع المقاومة في غزة بقيادة حماس من عملية طوفان الأقصى؟

لم يكن لدى قيادة المقاومة في حماس فكرة تحرير كامل فلسطين، أو حتى تحرير غلاف غزة في ذلك اليوم، بل كانت الفكرة أن يكون طوفان الأقصى الشرارة التي تؤدي إلى خلق حالة شعبية ومقاومة شعبية لتحرير فلسطين.

وكان هذا واضحًا من النداء الأول لمحمد الضيف، القائد الأعلى لجيش القسام، في 7 أكتوبر، إذ كان نداءً موجهًا إلى أهل الضفة والداخل والقدس، الذين لم يستجيبوا للنداء، وخسروا فرصة تاريخية للمساهمة في تحرير فلسطين. ولكن ستكون هناك مواجهة أخرى، وقريبة جدًا.

وانحصر أمل طوفان الأقصى من مشروع تحرير في كافة مدن فلسطين إلى عمل عسكري محدود فقط في غزة، وعملية لتبادل الأسرى. هذا على الصعيد الفلسطيني.

أما على صعيد المقاومة في لبنان، فكان هناك أمل وتعويل كبير على انخراط المقاومة في لبنان بكامل قوتها، وكسب الفرصة لتحرير باقي القرى اللبنانية المحتلة، وكسر شوكة العدو في شمال فلسطين، وتخفيف الضغط على غزة.

لكن ما حصل هو دخول حزب الله على استحياء في هذه المعركة، مع العلم المسبق من تصريحات قادة الجيش الصهيوني أنهم يرونه خطرًا أكبر بكثير من حماس والمقاومة في غزة. وقد جاء هذا التصريح بعد ثلاثة أيام فقط من 7 أكتوبر.

وللأسف، كانت معركة الإسناد أقل من التوقعات، وخسر أيضًا حزب الله الفرصة التاريخية كما خسرها أهل الضفة والداخل. كان يُعوَّل على حزب الله، على الأقل، ضرب المطارات العسكرية في شمال فلسطين. على العكس تمامًا من الحوثيين الذين دخلوا المعركة بكامل قوتهم وإمكانياتهم البسيطة، ومنه إغلاق باب المندب.

وهذا مكّن الكيان الصهيوني من التفرّد بكل جبهة على حدة، مع فائق الاحترام والتقدير لمجهودات حزب الله وخسارتهم لأعظم قادته في هذه الحرب.

ولكن كان الهدف الأساسي والرئيسي لهذا الكيان أن يقاتلنا على التوالي وليس على التوازي، أي أن يقاتلنا كلًّا على حدة، وأن يتفرّد بكل جبهة على حدة.

ولكن من عملية البيجر اتضح أن هذا الكيان الصهيوني كان يخطط للقيام بعملية كبرى ضد الحزب، وأن حماس بدأت الحرب قبل أن يبدأ الكيان حربه على المقاومة في لبنان وفلسطين.

أرادت حماس أن تكون عملية طوفان الأقصى الصاعق الذي تتلوه تفجيرات متتالية في المنطقة وانتفاضات شعبية لتحرير فلسطين، ولكن ما حصل أن تحول الطوفان إلى زلزال هز الكرة الأرضية.

كيف حصل هذا؟

لشعوب العالم ذاكرة تصبح منسية إلى أن يحدث حدثٌ مشابه يذكرها بحدثٍ ما في التاريخ.

ما حدث خلال 400 عام من الاستعمار والمجازر، من بداية الاستعمار البرتغالي والإسباني والهولندي والبلجيكي، ثم البريطاني، وأخيرًا الأمريكي، اختزلته المجازر في غزة في سنتين.

من حرق البشر، والتجويع، والعقاب الجماعي، والمجازر اليومية، شهد العالم كله ذلك على شاشات الهواتف المحمولة بدقة عالية، فأصبحت لشعوب العالم التي عانت من الاستعمار صدمة حضارية، وخصوصًا بعدما سارعت رؤوس هذه الحضارة الغربية بالنفي، وحاولت إقناع الجميع بالصورة الجميلة عن قوانين حقوق الإنسان والقوانين الدولية، وأن الجميع متساوون.

لقد أمدّت هذه الدول الاحتلال بالذخيرة والسلاح، باعتراف المجرم نتنياهو أن ذخيرة الاحتلال نفدت بعد ثلاثين يومًا من بدء الحرب، ومن هنا بدأت الدول الغربية المساهمة في المجازر في غزة.

ولهذا كان من الأسباب الرئيسية للانتفاضة في الشارع الغربي، فشهدنا مظاهرات مليونية في أمريكا بعدة مدن، ولندن، ومظاهرات حاشدة في أغلب المدن الأوروبية.

حجم القتل والإجرام والدمار ذكّر شعوب العالم بتاريخ كانت حكومات الغرب تحاول طمسه أو أن تجعل الشعوب تنساه. لهذا تجد أن أكثر الشعوب التي تحس بحجم المعاناة هي الشعوب التي مرت بنفس التجربة في تاريخها، وأقرب مثال الشعب البوسني، وشعوب أمريكا الجنوبية، وشعوب أفريقيا.

لهذا سميت طوفان الأقصى بالزلزال الذي هز الكرة الأرضية، لأنه كان المسمار الأخير في نعش انهيار قيم الحضارة الغربية، وكشف نفاقها وزيفها.

ما نشهده اليوم ليس فقط نظامًا دوليًا جديدًا يتشكل، بل دورة حضارية تنتهي.

هل يمكننا أن نحكم على نجاح أو فشل سبعة أكتوبر؟

كما قلت، من الصعب أن نحكم الآن ونحن في منتصف المعركة، ولكن هناك مؤشرات كثيرة لا يمكن تجاهلها.

نعم، كانت الخسارة كبيرة. وكل قطرة دم من أهلنا في غزة تساوي الدنيا وما فيها، والضحايا هم إخوتنا وأهلنا، وليسوا مجرد أرقام، بل بشر، أطفال ونساء وآباء وأمهات.

أكثر من 73,000 ضحية قُتلوا، ودمار أكثر من 90% من غزة، ومعاناة أكثر من مليوني إنسان بسبب الحصار الخانق على كامل القطاع. أغلب شعب غزة الآن في الخيام التي لا تقي من الحر ولا من البرد.

مع كل هذا الألم والمعاناة، قام صمود أهل غزة بتغيير شكل العالم. بصمودهم الأسطوري بعد سبعة أكتوبر، صار اسم فلسطين الأول عالميًا، وعلم فلسطين الأكثر طلبًا في العالم.

حتى هذه اللحظة، تحليل سوق Etsy يشير حاليًا إلى نحو أربعمئة وخمسين ألف عملية بحث شهرية على عبارة «علم فلسطين»، وارتفاع مبيعات الكوفية بنسبة 75%.

وهذا يدل فقط على أن أغلب شعوب العالم أصبحت مؤيدة لفلسطين ولمقاومة فلسطين.

عندما تنتفض شوارع العالم، وعندما تكون أشهر جامعات العالم مركز الاعتصامات، وعندما يؤيد أغلب شباب العالم قضية فلسطين والمقاومة، فنحن نشهد تغييرًا جذريًا وكاملًا في العقل الجمعي لشعوب العالم.

إن أكبر وأخطر عدو للشخص هو عقله، وهكذا ينطبق المثال على الدول.

عندما يقود الاستعلاء والإجرام، هكذا حكم الكيان الصهيوني على نفسه بالنهاية، عندما سلك طريق الإجرام والوحشية منذ نشأته، وزادت وتيرة الإجرام والبربرية وجرائمه ضد الإنسانية في مجازره الأخيرة في غزة.

لقد نجحت شرارة 7 أكتوبر في إخراج هذا الوحش الصهيوني من كهفه إلى العلن، فأصبح الجميع يعرف حقيقة وجه هذا الكيان المحتل، وبرهن للعالم مرة أخرى أن الشعب الفلسطيني كان حائط الصد والدفاع عن المنطقة.

أصبح هذا الكيان الوحشي الصهيوني تهديدًا لشعوب المنطقة، وليس فقط لدول الطوق لفلسطين (لبنان، سوريا، الأردن ومصر)، بل أصبح يُعتبر تهديدًا للأمن القومي في كثير من الدول، مثل إيران وباكستان، وحتى تركيا التي كانت منذ زمن ليس بعيدًا حليفًا لهذا الكيان.

أصبح الآن الكيان تهديدًا للأمن القومي في تركيا، وهذا تحول جذري في مفهوم الأمن القومي في المنطقة، وبسبب هذا انتهى حاليًا مشروع التطبيع في المنطقة.

لقد نجحت شرارة 7 أكتوبر في كشف زيف ونفاق وعمالة الحكومات العربية، من مصر والأردن ودول الخليج.

لم يتخيل أكثر المتشائمين أن من سيساعد الكيان الصهيوني هم حكومات الدول العربية، وأن من أحكم الحصار على غزة هي حكومة مصر والأردن، وبنفس الوقت سهلوا مرور النفط والمواد الغذائية للكيان الصهيوني.

نعم، الألم كبير والمصيبة كبيرة، والمشاهد التي تأتي من غزة تحرق القلب والنفس. فشعب غزة، بأطفاله ونسائه وشيوخه، يدفع فاتورة التحرير ليس فقط لفلسطين، بل هم يدفعون فاتورة تحرير الإنسانية كافة ضد هذا النظام الاستعماري الإمبريالية الموجود في العالم، الذي كشف زيف ديمقراطية بقمع الاحتجاجات في كثير من الدول الأوروبية وأمريكا، وكلنا شاهدنا أساليب القمع والتجريم الذي استخدموه. الألم أن تدفع غزة وحده الجزء الأعظم من هذه الفاتورة.

كما نعلم جميعًا أن للتحرير ثمن يُدفع، وغزة دفعت الغالي والنفيس للتحرير.

وَلِلحُرِّيَّةِ الحَمراءِ بابٌ بِكُلِّ يَدٍ مُضَرَّجَةٍ يُدَقُّ

وكما علّمنا التاريخ أن الاحتلال إلى زوال، مهما طال عمره وعظمت قوته. فالأرض ترفض محتليها. فنحن نقاتل فوق أرضنا.

نحن فلسطين، بسمائها وهوائها وبحرها ورمالها، لن نفرط عن حبة رمل منها.

الاحتلال إلى زوال، وقريبًا جدًا.

لهذا علينا أن لا نيأس، علينا مواصلة الحراك الشعبي في كل العالم، علينا تحرير أنفسنا لتحرير فلسطين ضد هذا النظام العالمي الفاسد، ضد هذا حكومات إبستين.

عاشت فلسطين حرة أبية.

عاشت المقاومة المسلحة. وتسقط الصهيونية العالمية وكلاب الصهيونية من حكام العرب وعباس.